Elisabet

Jag har inga ord för detta. Jag har bara hela hjärtat fullt med frågor. Allting, och sedan ingenting.
Bortom mig själv, runt den där husknuten, så öppnar sig evigheten de alltid pratar om. Öppet hav.

Hon kanske inte är en litterär begåvning
Rent av har hon problem med att stava till sitt eget namn
Men det rår ingen för
Om vinden kommer från sydost eller sydväst
Allt jag tycker är av intresse kommer att vara bortglömt om hundra år.
Är inte det en märklig tanke så tänk
Minnen, bryggor, sommarkvällar, vinterkyla, konturen av hans ansikte.
Livet är en saga som jag skapar och bevarar i mig själv.

Men berättelser. Från tanke till ord till lärdom. De vi sprider fortare än vi hinner reflektera. Det vi lär de som kommer efter oss. Det vi lär från de som levat innan oss.
Att lära sig innebörden av närhet. Den som skapas när man är helt närvarande, när man är bortom sig själv. När man tillåter tiden att stå stilla.

Så sluta aldrig sjunga

för allt i världen 

för allt jag är

allt jag vill