Elisabet

-Axel Jonsson

-Ursäkta?

-Axel Jonsson

-Kan du bokstavera?
Axel Jonsson, 63 år gammal har en stark dialekt och med åren har han börjat prata sluddrigt.

-A, X, E, L
-Axel

-J, O, N, S, S, O, N
-Axel Jonsson. Då är du och ditt sällskap hjärtligt välkomna till dagens föreställning. Här är dina biljetter, var gärna här en halvtimme innan.
Han tar emot biljetterna och lägger dem omsorgsfullt i fickan i sin bruna manchesterkavaj. Finkavajen.
-Tack så mycket.
Han går ut ur byggnaden och visslar på en välbekant melodi. Here comes the sun. Hans absoluta favoritlåt i hela världen. Nu återstår det svåraste. Han sväljer, suckar och skrattar samtidigt. Något han på senare tid fått som vana. Han tar fram en fickspegel och inspekterar sitt välkammade hår. Jodå, det ser bra ut. Idag är det viktigt att han är stilig. Idag är dagen då det ska ske. Nu jäklar. Han går in i en blomsteraffär och tittar sig omkring. Rosor? Hrm, nej. Påskliljor!
-Ett tiotal påskliljor, tack.

-Ursäkta?

Inte igen.

-Tio påskliljor.
Pojken bakom disken ler nervöst. Axel pekar på påskliljorna och håller upp tio fingrar.

-Tio påskliljor? Frågar pojken.

Axel nickar.
Med blomsterbuketten i ena handen och två biljetter i fickan fortsätter han gatan ner, svänger höger och in i ett villaområde. Femte huset till vänster. Han ställer sig vid grinden, tar ett djupt andetag, går fram till ytterdörren och knackar på. En dam i sina bästa år öppnar försiktigt dörren och ler när hon ser vem det är som står där.

-Axel, fnittrar hon. Vilken överraskning.
Han tittar på den person han tycker bäst om i hela världen.
-Vill du gå på teater med mig idag?
-Ursäkta?
Tredje gången idag ...
-Jo, jag undrar om du vill ..

-Jag skämtar din gamle tok! Det är klart jag vill. Ska bara hämta min kappa.
-Du, vänta lite. Här.
Han räcker fram blommorna och rodnar lätt.
-Påsklijor. Du är tokig du. Hon försvinner in i huset och han ler förnöjt och stoppar händerna i fickorna.