Dag 8 -Stanna
Du springer händelserna i förväg. Glömmer bort. Varje dag den andra lik, och fort ska det gå. Fortare än du kanske egentligen förmår. Du måste leva. Det vet jag att du måste. Men.
Det var en gång för länge sedan ett litet frö som blev till en blomma och sedan vissnade blomman och där har du berättelsen om mitt liv. Eller hur var det nu. Fragment. Hjärtslag. Kvällsljus i björken. Blåklockor på näthinnan. Korsord. Så himla många korsord, ett efter ett skapar de avstånd. Skapar de närhet. Skapar de olust, välvilja, oro. Hopp. För då ett horisontellt måste blir till löjligt och när hösten blir till välkomnande vill jag bara springa ut i natten och aldrig mer stanna. Springa tills kroppen säger nej. Springa bort, bort,bort från inskränkthet, från lögner. De som tär sönder mig. De som lägger sig mellan mina lakan. Och det regnar in. Vatten upp till hakan. Men jag vet jag vet jag vet vad jag vill. I slutet av Augusti min vän, i slutet av Augusti.
Ett rimmar på två, rimmar på tre. Ringar på vattnet.