Elisabet

Litet, litet. Nästan obefintligt. Men från att finnas till att inte finnas. Skillnaden är total. Allt, allt

som är mitt, i en enda röra. Öppnar fönstret, solen har gått ner för länge sedan. Röster, inte alls

långt borta, nästan påträngande. Allt som är mitt, får inte störa, inte röra.
Det fungerar, det fungerar inte. Slänger ut det i natten, försvinner inte. Varm, sömnig, förvirrad. Tar

ett steg bort från hemma. Tvekar, tvivlar, letar efter synonymer. Jag förstår inte vad du pratar om. Vad

är det du vill förstå? Det är bara att fråga mig. Jag har många svar.
  Berätta en saga för mig, om troll och djupa skogar. Innan jag somnar, kan du göra det? En saga som

handlar om oss. Jag vill vara magisk. Jag vill vara precis som du.
Hemligheter gömmer sig i gardinerna, fladdrar till i vinden.

 

"Hör, en stjärna föll med en klang,

gå inte ut med bara fötter

Min trädgård är full av skärvor"

Edith Södergran

Men. Men om vi vänder på tiden, pratar baklänges. Skulle vi då fortfarande kunna göra oss förstådda?

Jag vill att du ska veta, jag vill att du ska veta hur sagan slutar. Vem som lurade vem, vem som

hittade hem. Hem till slottet.
En gång till, en gång till! Stående ovationer. Klappar tills det gör ont.

Gäspar, blundar, tänker. Var är det jag vill komma? Nirvana. Nja. Himlen. Nje. Ikea? va? Gratis påtår..