Elisabet

Jag ser allt förändras

Inleder med en suck
Förutsätter att

Förutsätter alltid att

Hösten är färgrikare någon annanstans

Än?

Tvekande, vacklande på gatustenar
Ljuset faller över ena sidan
Halva leendet skymtar fram
och hon sjunger

Sjunger ut sina sorger i natten

Första refrängen på sista låten

 

Var har du varit?

Älskade vän, vart är du påväg?

Oljan rinner mellan fingrarna

likt den gång du ramlade på asfalten
Kommer du ihåg den vintern vi skrattade åt snön
Kommer du ihåg den sommaren vi bara gick ut när det regnade
Kommer du ihåg varför
Varför vi bestämde oss för att ta steget

För jag har glömt

Glömt varför vi valde att hamna här

Jag har glömt vägen hit

Vägen hem

-Händelserna avlöser varandra och igår var idag imorgon, viskade han.
Läpparna alldeles för nära.

Jag drog efter andan, tittade ut genom persiennerna och svarade.

-Lång är väntan, lång är natten, svart är lögnen.