Elisabet

Tiden är knapp, böckerna ska läsas, mjölken står på bordet. Och vad gör jag istället? Är det inte en lek
att leka så säg, men det finns en anledning till. Det finns alltid en anledning till. Inte helt och fullt avverkat Dracula, hoppar raskt vidare till Platon istället. Tiden är knapp, men på natten ska man sova. Jag har en stund på mig. Jag ska bara! Som en sa när en var ung. Eller yngre. Jag ska bara hinna ha roligt också. Inte att förglömma, aldrig att förglömma. För tiden är knapp, tiden kan vi aldrig styra, bara fylla. Så gott vi hinner. Så fort vi förmår, så fort vi väljer att fylla den. Det snabbaste är att inte röra sig alls. Och logiken i det? Orkar man bry sig, tänker jag, utan att ha för avsikt att låta bitter. Ibland orkar man. Ibland vill man. Andra gången låter motsatsen mest lockande. Vilja, motstånd. Jag vill göra något äventyrligt, hoppa på ett tåg. Varför gör jag det inte? För att jag inte är helt säker på vilken destination som skulle vara den optimala. Och när jag har hamnat där? Vad ska då hända? Och pengar? Justfan, har alltid haft svårt för helheten.