Hemma i snöyran igen
Jag kommer att kunna leva på denna resan så länge, och jag är så glad att jag bestämde mig för att åka. Så många fina stunder, kvällar, intryck. Strosa runt på Roms gator på kvällen och gå helt vilse men vara för trött och glad för att det ska göra något, äta glass fastän det är alldeles för kallt om fingrarna, många språk på en och samma gång, träffa nya människor och hamna på fester med galen dans mitt i natten, äta nybakade bakelser klockan två på morgonen när bagerierna öppnar, glömma bort tid och rum, kvällar vid fönstret och utsikt över olivträden, bli bjuden på kaffe hemma hos främlingar, klappa en kelig liten katt, prova på grekiskt kaffe, anekdoter, konsert, nya vänner. Ovärdeligt.









Åh jag vill också!!