25 septemer 2014
Jag gjorde det förmodligen av ren impuls, stannade en stund till. Du sa att det var okej att jag gick. Men jag kunde inte. Det var inget aktivt beslut, det var bara så det blev. Tack för att du finns. Men det är jag som ska tacka. Tacka för något som aldrig kommer kunna köpas för pengar, något som inte går att sätta in som statistik i ett system. Det går inte att mäta en känsla, hur stark den än är. Det går inte att förklara hur empati växer mellan människor.
Så jag tog tag i hennes hand, även fast hon stundtals har svårt för beröring. Hon lät mig hålla den, sedan sa vi god natt.
Och kanske är det fiktiva karaktärer i de berättelser de berättar. Kanske har jag blivit berörd av något som inte existerar i den bemärkelse det har utnämnts för att existera. Men känslan är väl för det lika verklig. En fiktiv känsla låter orimligt. Om inte omöjligt. Om inte snudd på ologiskt.
Jag tycker inte om när andra försöker bestämma vad man ska känna och när man ska känna det. Vänder blad men känner mig otillfredsställd. Som om någon försökt ta sig in under huden. Ovälkommen, oinbjuden. "Utan reflektion blir människan ett monster". Men visst är det bekvämt att inte tänka själv. Men förändring (förbättring) händer inte av sig självt. Och det är inte dina tankar som formar världen. Det kommer aldrig att vara dina tankar som formar världen.
Hur ska man förklara för någon vad längtan är om personen i fråga aldrig har upplevt längtan? Hur ska man applicera idéerna när tankarna flyger åt alla håll och kanter.. Vad jag vet är att jag, helt oprovocerat, log idag. Och som hon skrattade när hon insåg att det blivit kväll för längesedan.
Så jag tog tag i hennes hand, även fast hon stundtals har svårt för beröring. Hon lät mig hålla den, sedan sa vi god natt.
Och kanske är det fiktiva karaktärer i de berättelser de berättar. Kanske har jag blivit berörd av något som inte existerar i den bemärkelse det har utnämnts för att existera. Men känslan är väl för det lika verklig. En fiktiv känsla låter orimligt. Om inte omöjligt. Om inte snudd på ologiskt.
Jag tycker inte om när andra försöker bestämma vad man ska känna och när man ska känna det. Vänder blad men känner mig otillfredsställd. Som om någon försökt ta sig in under huden. Ovälkommen, oinbjuden. "Utan reflektion blir människan ett monster". Men visst är det bekvämt att inte tänka själv. Men förändring (förbättring) händer inte av sig självt. Och det är inte dina tankar som formar världen. Det kommer aldrig att vara dina tankar som formar världen.
Hur ska man förklara för någon vad längtan är om personen i fråga aldrig har upplevt längtan? Hur ska man applicera idéerna när tankarna flyger åt alla håll och kanter.. Vad jag vet är att jag, helt oprovocerat, log idag. Och som hon skrattade när hon insåg att det blivit kväll för längesedan.